Korsning.

Mitt förflutna kommer alltid att vara en del av mig, mitt förflutna kommer alltid hämma mitt liv och begränsa mig. Jag kommer aldrig komma ifrån den jag var under just den perioden, eller det jag gjorde, det finns där, det går inte att göra ogjort. Det finns ingen ursäkt, inte för dem eller för mig, det finns dock en chans till förändring och ska en förändras så måste en ta ansvar för sig själv. En måste erkänna och en måste prata om detoch göra allt det en kan för att aldrig någonsin hamna där igen, en måste ta ställning och en måste bryta upp med det gamla och arbeta för en ljusare framtid.

 

Jag måste vara stark nog att skydda mig ifrån sådana människor. Jag måste vara smart nog att känna igen dem när jag ser dem, jag måste aktivt ta avstånd så att jag aldrig mer blir den där personen. Jag måste säga ifrån och jag måste sätta gränser. Jag kan inte anpassa mig, jag kan inte låta någon annan definiera mig och vad jag är, de får inte ta över min självbild.

 

Jag måste försöka förlåta mig själv och se framåt. Även om det är svårt så måste jag vara den som tagit sig igenom det och inte den som sitter mitt i det.
Jag hatar dem för det dom är och jag hatar den delen av mig som lät mig slukas upp av deras galenskap. De hade inget hjärta så de tog delar av mitt. Jag har reclaim:at mitt hjärta nu, det tar bara lite tid att laga det som gick sönder. En dag kommer jag kunna förlåta mig själv.

 

 

Jag kom till ett vägskäl. Jag kunde antingen ta mitt liv eller så kunde jag börja ta ansvar för mitt liv. Skammen och skulden kommer jag aldrig komma ifrån, men jag kan välja att inte låta skammen och skulden ta över och jag kan välja att leva vidare och göra det bästa av situationen. Inget kommer uträttas eller bli ogjort om jag dör, jag kommer bara dö i en pöl av skuld och ingenting kommer att förändras. Om jag väljer att leva vidare så kan jag ändra på saker och ting, jag kan välja något annat och kanske en dag även hjälpa andra som hamnat i samma situation som jag var i.

Så.. vad har hänt sedan sist?

Jag har varit nykter i ca 9 månader nu. Det har inneburit att jag i mångt och mycket hittat mig själv, Jag har upptäckt sidor hos mig själv som jag inte visste att jag hade. Jag har lärt mig att ta hand om mig själv och jag har även lärt mig att sätta gränser. Jag har upptäckt nya intressen och jag har lärt mig att lyssna på mig själv ang. vad jag gillar och inte gillar. Eftersom jag dessutom varit singel i mer än ett år nu så har jag inte behövt anpassa mig efter en kontrollerande pojkvän vilket även där inneburit att jag lyssnat på mig själv i större utsträckning och frågat mig själv om vad JAG vill, och inte vad en pojkvän vill. Och på tal om pojkvänner så är jag inte intresserad av något sådant i överhuvudtaget, jag har upptäckt att jag är pretty much homosexuell, dock är detta en väldigt förvirrande upptäckt som skrämmer mig lite smått. Men på lördag ska jag gå på date med en väldigt fin kvinna och jag är förväntansfull, nervös och väldigt väldigt lycklig. Jag tar det som det kommer.
 
Jag vet inte vem jag är, men jag vet vad jag inte är, och den personen som jag varit de senaste åren, det är inte någon jag vill vara, det är inte någon som jag kan känna igen mig i. Jag är större och bättre än så. Jag kan bättre än så, jag VILL bättre än så.
Den främmande personen var någon som dom drev mig in i, men nu finns dom inte i mitt liv längre och jag kan därmed ta mig ur och upptäcka livet på så många olika plan.
 
 
RSS 2.0