jag har fuckat upp i mitt liv, men jag kan inte fortsätta att leva i skammen och skulden. Någon gång måste jag få bli fri för att få leva det livet som var tänkt för mig från början. Jag har skuld och skulden är min, och det jag kan göra nu är att ta skulden och göra något konstruktivt av den, dvs. jag kan utvecklas och lära mig ett nytt sätt att leva. Inget kommer att bli bättre för att jag dagligen sitter och anklagar och hatar mig själv för det som varit, över något som jag aldrig kommer kunna göra ogjort hur mycket jag önskar det, jag kan bara gå vidare och acceptera att jag är en människa som gjort fel men som ändå förtjänar en ny chans och ett värdigt liv fritt från ångest. Det ända sättet för mig att fortsätta leva med mitt bagage är att förlåta mig själv och jag hoppas att andra kan förlåta mig också. jag har ännu inte själv förlåtit mig och jag förstår om andra aldrig vill göra det. Jag kräver inget av någon. Det enda jag vill kunna göra är att kunna leva bekvämt i mitt egna skinn trotts det som hänt.
Jag förstår om andra anklagar mig, jag kan dock inte leva med att jag dagligen anklaga mig själv, det är inget liv. det livet begränsar mig och gör att jag inte kan gå vidare och utvecklas, därför måste jag släppa taget någon gång och förlåta.

ogillar folk som ba till varje pris måste bevisa att de är vänner med högstatus personer..fattar dock varför endel gör så.
Det är nog högstatuspersoner som jag generellt ogillar. de personerna kan dock bli godkända hos mig om de aktivt ifrågasätter sig själva och är medvetna om att det dom gör påverkar och de måste vara medvetna om HUR de påverkar. De kan bli godkända om de är inkluderande och ödmjuka och INTE självgoda, de ska inte heller ta tolkningsföreträde hela jävla tiden. de ska se makten de har och arbeta för ömsesidighet.

mini me.
Tog mig lite mod till att fråga E om hur jag var som barn.

"Du var väldigt lugn och snäll. En drömmare. Du tog aldrig för dig. tillbakadragen. Du gjorde på ditt sätt. lät andra köra över dig. Svårt för att säga nej.
Ett väldigt godhjärtat barn med mycket ångest inom sig"


Intressant.

sedan skrev hon "jag är ledsen över att du brås på mig, när jag var ung var jag exakt som dig och det är sorligt att se"

jag ba eeh okej, tack?

jag önskar att jag kunde sluta låta folk trampa på mig. jag önskar att jag kunde vara lite mer som någon jag inte är. jag önskar att jag var någon annan, någon bra, bättre. någon som kunde ta plats och säga ifrån , någon som ba fuckyoul
Hatar verkligen mig själv och min person idagö blir så trött. fattar ingenting.

Jag önskar mig ett facit, en karta, en vägbskrivning. Så att jag kan få veta hur jag ska göra så att jag kan bli den där personen som är så j'vla självklar. Den personen som vet och kan och vill och som har plats. Jag vill veta hur jag kan ändra på mig så att jag kan få vara med och vara nöjd. Jag vet inte vad det är jag gör för fel. kan inte någon bara berätta??? är trött och känner mig maktlös.