jag har fuckat upp i mitt liv, men jag kan inte fortsätta att leva i skammen och skulden. Någon gång måste jag få bli fri för att få leva det livet som var tänkt för mig från början. Jag har skuld och skulden är min, och det jag kan göra nu är att ta skulden och göra något konstruktivt av den, dvs. jag kan utvecklas och lära mig ett nytt sätt att leva. Inget kommer att bli bättre för att jag dagligen sitter och anklagar och hatar mig själv för det som varit, över något som jag aldrig kommer kunna göra ogjort hur mycket jag önskar det, jag kan bara gå vidare och acceptera att jag är en människa som gjort fel men som ändå förtjänar en ny chans och ett värdigt liv fritt från ångest. Det ända sättet för mig att fortsätta leva med mitt bagage är att förlåta mig själv och jag hoppas att andra kan förlåta mig också. jag har ännu inte själv förlåtit mig och jag förstår om andra aldrig vill göra det. Jag kräver inget av någon. Det enda jag vill kunna göra är att kunna leva bekvämt i mitt egna skinn trotts det som hänt.
Jag förstår om andra anklagar mig, jag kan dock inte leva med att jag dagligen anklaga mig själv, det är inget liv. det livet begränsar mig och gör att jag inte kan gå vidare och utvecklas, därför måste jag släppa taget någon gång och förlåta.