mayhem

ett mayhem, ett röst kaos. ett begär som aldrig går att stilla. hon, likt mig, bär på ett avgrund. ett avgrund som ekar av allt och ingenting.
Hon fascinerar och jag dras som en magnet mot det röda, det där röda som jag avgudar med skräckblandad förtjusning. i det skadade älskar jag som jag aldrig älskat förr.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0