dom tänjde på mina gränser och till slut hade jag inga gränser kvar. Jag förstod inte vad som var normalt och inte, vad som var okej eller inte.

Hela tiden var det dessa männen som bestämde vart mina gränser skulle sitta. när man är gränslös så drar man till  sig människor som utnyttjar det faktumet. De får en att gå med på de mest sjukaste sakerna, och man fattar dock inte själv att det är sjukt för man har tappat förmågad att avgöra. det sjuka hade blivit normalt.

 

Jag gjorde verkligen bort mig och det finns ingen förlåtelse för vad jag varit.

Hur går man vidare i livet? hur förlåter man sig själv för det man gjort? hur förlåter man andra för det de gjorde mot en?

Min psykolog säger att jag var traumatiserad och att jag inte hade någon möjlighet att välja eller att säga nej. men det känns endå som attt jag gjorde val. jag kan inte förklara, jag känner iaf inte igen den personen jag var då, den personen är främmande. hur går en vidare och bara accepterrar allt

 

Som det ser ut nu så kan jag knappt lämna lägenheten, verkligheten har sjunkit in och det är nu jag verkligen förstår att jag är traumatiserad. Jag får ångest av minsta lilla grej som påminner om gamla händelser. Kan inte gå ut för plötsligt händer det att jag blir triggad och skakar och kan inte andas.