Jag raderade min fb och jag bytte nr. Jag gjorde därmed slut med min gamla livsstil och väldigt många personer som ingick i den. Jag har inte varit närvarande på några event(som jag vanligtvis brukar närvara vid) alls det senaste halvåret och jag känner verkligen hur jag mår så jävla mycket bättre utan allt det där, utan alla de där människorna. Visst finns det bra personer där också, jag vet flera stycken, men det är inte värt det, jag måste tänka på mig själv för en gångs skull. Nu när jag dessutom inte haft någon pojkvän och bara koncentrerat mig på mig själv och på vad jag vill samt byggt upp en bra kontakt med mina vänner igen så mår jag så extremt mycket bättre. Jag växer som person och upptäcker livet på nytt. Ett av mina nyårslöften är att aldrig knarka, supa eller bli ihop med en man igen. Jag kanske möjligtvis kan träffa en man om några år när jag är 100% hel och rehabiliterad igen, men då ska det fan vara en man med ett hjärta som dessutom pratar bra om kvinnor generellt och berättar respektfullt om sina ex och som har många kvinnliga vänner. En man som tycker det är ok att jag har vänner(även de med snopp) som jag umgås med och att jag har ett liv vid sidan av honom, och han ska även känna att det är helt okej att jag har varit med andra innan honom. Det är bara machoskit att inte kunna accceptera att ens partner varit med andra innan en själv. Han skall inte begära att jag ska raka fittan eller påstå att jag väger för mycket, då ryker han på direkten.

 

Jag är så otroligt ledsen över att jag lät de vännerna som faktiskt var mina vänner från början och på riktigt försvinna, för 3 år sen hade jag väldigt bra vänner. Jag är så arg på mig själv att jag lät allt gå åt helvete och att jag försummade de vännerna som faktiskt fans där för mig.

Jag är arg för att jag valde ett liv utan dem och att jag istället valde ett liv med personer som inte brydde sig ett skit om mig. Men jag antar att jag förtjänade det.

Jag har suttit i en timme och läst igenom gamla kommentarer som jag hade på min gamla blogg år 2010, Jag var så jävla deprimerad och jag ser hur de kämpar med att försöka peppa mig och hur de försöker ge mig någon slags livslust genom sina kommentarer. Jag tror att de verkligen såg hur jag förföll och det gör mig så ledsen att jag inte såg det själv och att jag inte tog tillvara på dem och lyssnade på deras ord. Jag försummade mina vänner, och tillslut orkade de inte mer, de orkade inte försöka hålla mig vid liv, jag förstår att de var tvugna att tänka på sig själva och därmed lämna mig.

Jag förstår att dom lämnade mig och jag förstår inte att du Sarah, om du läser här, fortfarande orkade hålla kontakten med mig alla dessa år. Du har gjort så otroligt mycket för mig med alla dina ord och ditt stöttande, tack att du orkar och orkade, och tack för att du typ väntade och stod ut?

 

Även om jag mådde väldigt dåligt från början så skulle jag inte inlett just det där förhållandet, det var då som mitt liv verkligen bara gick nerför, rakt åt helvete. Han ledde mig in på banor som inte var bra för mig, han introducerade mig för en sjuk och vriden värld. Det är tack vare honom som jag lät allt annat gå i spillo. jag vet att jag hade ett val att inte göra som jag gjorde, men jag tror att jag hade tappat min förmåga att säga nej och att sätta gränser, jag var så jävla lätt att utnyttja pågrund av att jag inte visste mitt egna värde. Jag tog kontakt med sjuka människor för att jag var självdestruktiv och så gick det som det gick, och jag har eg bara mig själv att skylla att jag gjorde så.  Det har tagit mig 3 år att komma på fötter igen, och nu jävlar ska jag ta tillbaka det som är mitt, MITT LIV.

 

Jag har så mycket att upptäcka fortfarande, så mycket att se och göra. Trotts att jag fortfarande är trasig och har ett bagage med en hel del sjuka och jobbiga saker från det som varit så kan jag hantera det bättre nu. Jag har inte levt än och nu är det min tur att ta plats och göra det. Jag ska fan ta mig upp, hur jävla svårt det än är, så tänker jag klättra och verkligen SKITA i folk som inte förtjänar min uppmärksamhet och som bara vill mig illa. Jag har ingen plikt till någon. Jag har dock ett ansvar att ge tillbaka och visa uppskattning gentemot de av mina vänner som faktiskt är mina vänner på riktigt, de som inte drar ner mig i smutsen hela tiden.

 

Jag har fått så många nya vänner nu dessutom och jag tror att det är mycket deras förtjänst till att jag orkar bryta med det gamla, utan dem hade jag inte riktigt klarat av det. De ska ha ett stort jävla tack.

Nu börjar mitt liv på riktigt, MITT LIV. Jag tänker aldrig någonsin igen låta någon kontrollera mig eller kontrollera några beslut jag tar över mig själv. aldrig mer.