Rädd för att vara för nära, rädd för att vara för långt bort.
Rädd för att vara där för mycket, rädd för att inte räcka till.
räd för att skada, rädd för att bli skadad.

Jag längtar och trånar och i all denna längtan så drar jag mig undran. Det är enklare att vara på avstånd än att stå naken och låta sig inspekteras. För tänk om det som visas inte gillas och tänk om det inte spelar någon roll vad jag än gör för jag är ju redan så jävla förlorad bortom all kontroll. Och om det inte spelar någon roll så kanske det är lika bra att inte ens försöka, för då slipper jag den där lilla möjligheten att bli avvisad.

Det är tryggt att vara långt bort, dock jävligt ensamt.
Jag kan vara själv, men att vara ensam är något helt annat.